http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2951101.svd
...Ingmar Bergman aldrig skulle ha ägnat sig åt. Men nu, när han är död, så samlas tillbedjarna i nåt slags orgiastisk, självförklarande dyrkandeorgie med de sedvanliga kraven på automatisk tillslutning.
Va, säger dom! Kommer inte alla??!! Det var det jävligaste! Det hade vi ingen aaaaning om! Vi som utgick ifrån att alla människor gick omkring och tänkte på Ingmar Bergman hela tiden!
Har dom inte fattat att film faktiskt är en färskvara? Nåja, inte nödvändigtvis i den bemärkelsen att den ruttnar med tiden, men väl så i den bemärkelsen att den bleknar i människors medvetande.
Vem tror dom ska komma till Bergmanfestivalen sådär självklart? Tonåringarna? Barnen? Arbetslösa industriarbetare? Hemlösa? Hemmafruar? Korvgubbar? Veteranskådespelare? Balettdansöser? iPod-blängande geekar? Hehe... Elever från Konstfack? Politiker? Fyllon? Tommy Körberg? Konovalenko?
Ja ja, smaken är som baken.
Jag tycker att Ingmar Bergman har gjort några ruskigt bra filmer och teaterstycken, i mina ögon är de tidigaste som t ex Det Sjunde Inseglet aprövsvidrigt dyngsuveräna.
Men rätt mycket har också varit ganska tråkigt.
Vi är ju, tyvärr tycker nog Bergmanisterna, en hel del människor som inte finner något större intresse i att skåda tigande tykna förtryckare fortsätta tiga, möjligen med någon liten interfoliation av rabiata utbrott, mörkrets inbrott och en döende moders verbala avbrott. Typ.
Inget fel på Ingmar Bergman.
Men någon Gud var han inte.
Han gjorde så gott han kunde och han gjorde det utav helvete och hela tiden och han gjorde det bra. Det får man vara nöjd med. Och han också. Värd att hedras är (var) han, liksom att uppskattas. Men mest blev han beskattad.
R.I.P Mr. Bööööögman!
Jaha, nu slår det mig att det sista kan uppfattas som antingen homofobiskt eller homofilt eller som ett uttalande om Ingmars sexualitet! Men det är ingendera. Det var så det lät när engelska konferencierer läste upp hans namn. Sånt är inte roligt för en svensk! Hmmm... Eller så är det just det.
Birgit Nilsson, vår underbara och extremt humoristiska operaprimadonna par preferance sade en gång om sitt kändisskap; Ja, hur tror redaktörn att det känns för mig, som då var en ung och osäker svensk flicka, att stega in på Metropolitans scen och höra speakern presentera mig som Miss Birdshit Nilsson?
Jaja, nu handlade det ju egentligen om frågan om varför alla levande varelser i universum inte köper biljetter till Bergmanfestivalen på Dramaten?
Ja, inte fan vet jag!
Jag personligen? Jag vill inte ha nån!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar