http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2929245.svdhttp://www.dn.se/nyheter/sverige/flyktingfamiljer-lamnar-vannas-efter-trakasserier-1.883669...liksom förmodligen hälften av ortsbefolkningen - om dom kunde.
Det är nu en gång så att när enfalden, självtillräckligheten och den inbillade genialiteten möts, ingår hjonelag och befäster denna oheliga allians genom blodsutgjutelse så uppstår ljuv musik!
Kasta sten in i barns sovrum? Ifall det kanske skulle kunna finnas någon skyldig i huset?
Ja, sånt gör bara dom dumma, dom lättledda, dom som aldrig tvivlar och som aldrig svävar på målet - kort sagt dom som kommer att ta första bästa chans att jobba i första bästa koncentrationsläger dom kallas till tjänstgöring i. Ja, och om dom får lön så är det bara en bonus.
Jag har hört så många säga följande; "Aldrig att jag skulle ha kunnat göra nåt sånt! Jag skulle ha vägrat, jag!" Ja, alltså när det varit tal om Hitlers, Stalins, de röda khmerernas och alla de andra genocidörernas förehavanden. För att inte tala om dom som avlossat George W Bush´s barnamördande "precisionsmissiler".
Alla som säger så och inte svävar på målet är idioter.
För dom har inte förstått. Hur lätt det är. Att ryckas med. Om man bara är en människa, vilken som helst. Med behov av uppskattning. Motivation. Kärlek. Samhörighet. Ledarskap. Ideal. Syndabockar.
Exemplen är många.
Civilkurage, etisk medvetenhet och integritet är det enda som kan få en enskild människa att höra disharmonierna, falskheten i de skrällande marschmelodiösa cymbalerna och den förljugna gestikulaturen i dirigentens anförande av denna ljuva musik.
När Hitler mötte Goebbels och Himmler så uppstod den ljuva musiken.
När Al Capone mötte Johnny Torrio så uppstod den.
När Karl Marx's och Friedrich Engels teorier mötte Trotskij och grabbarna, ja då uppstod den.
Ljuv var musiken minsann, men dom som lyssnat till den var döda när Alfonsos grabbar stängt fiollådorna, när Himmlers pojkar hämtade ut kanistrarna med Zyklon B ur gaskamrarna och när ryska revolutionen lugnade ner sig efter ett besinningslöst massmord och när Stalin låg på en lit de parade som alla ännu levande längtat länge efter.
Visst, ganska långt från Vännäs alltsammans - rent geografiskt sett. Men knappast i offrens ögon. Same shit. Same difference. Men inga döda där. Hittills. I Vännäs alltså.
Skräck. Psykopatisk brist på inlevelseförmåga. Demonisering. Xenofobi. Brist på civilkurage. Oförmåga bilda sig egna uppfattningar baserade på enbart det egna intellektets iakttagelser. Luddigt. Lögner. Rykten. Ridikularisering av offren.
Allt är bekant. Stanken är densamma. Förmodligen är människorna desamma också. I vart fall deras psykologiska profiler.
Allt förändras. Men ändå ingenting. Därför att vi är människor. Som äter, ser ut som och beter oss, som de svin vi betraktar såsom varande oss underlägsna i alla avseenden.
Underlägsna?
Ja det vete fan!
Jag har då aldrig sett ett svin i uniform eller i en lynchmobb! Hmmm... Missförstå mig inte nu - rent semantiskt!
(Jag avser nu ett riktigt äkta svin, ett ur släktet Sus Scrofa och/eller Sus Scrofa Domesticus - en tämligen fredlig varelse utan några som helst sympatier för nassarna med stort N, men däremot med en avföring som som intill förväxling stinker likadant som utandningsluften hos swastikadyrkarna och böghatarna.)
I överförd bemärkelse? Ja se då har jag skådat många svin i uniform!
Attans också! Det här skulle ju handla om situationen i Vännäs idag. I månaden maj, år 2009!
Hmmm... Ja, det är ju det det gör! Och om resten av Sverige, Europa och världen. Idag. Nu.
Äsch, nu är det nog ingen som förstår vad jag menar. Men för att förtydliga för dem som inte uppfattat budskapet - jag gillar inte stenkastande lynchmobbar ett endaste dugg. Var dom än uppträder. Vilka än offren är.
Läs även;
http://www.dn.se/nyheter/sverige/familjer-tvingades-fly-vannas-1.863564
