Läs artikel i DN....
...det står ju fullkomligt klart för varenda människa med någorlunda psykologisk insikt att det där fanskapet var så jävig under TPB-rättegången som det bara går att bli.
Att han regelmässigt och ihärdigt frikänner sig själv kan ju knappast betraktas som någon särskilt förmildrande omständighet. Att han får medhåll av en smärre samling lobbyister, dollarhoror och ambulansjägare gör inte heller hans utsagor mera trovärdiga.
Näe snälla domstolsverket, eller vem fan det nu är som bestämmer, ta ifrån den dumdryge jäveln hans domartitel, bannlys honom i advokatsamfundet och ge honom några tusental örfilar innan ni kastar hans överbetalda inkompetensstinna kropp rakt in i det utanförskap som hans höge herre, Fredrik Reinfeldt, skapat.
Min förhoppning är att dom efter nästa riksdagsval kan mötas där, mitt i utanförskapet, och jämföra erfarenheterna av lobbyisternas tillmötegåenden och kanske också rentav, jämföra bankkontoställningar och diskutera vilket skatteparadis dom ska flytta till.
Ett svin blir inte en kulting, bara för att det står ett svin till, alldeles intill...
2 kommentarer:
Hela försöket till att rentvå sig genom att hävda att det handlar om förkovra sig inom sitt område står sig dessutom väldigt platt vid en jämförelse med läkares regler. Detta tycker jag är en relevant jämförelse eftersom både läkare och domare har mycket makt över andra människors liv i sin yrkesutövning och det är lätt att se att det inom båda områden finns tydliga särintressen.
Läkare får inte ta emot gåvor från till exempel läkemedelsföretag och då ingår just konferenser. Det är alltså inte ok för en läkare att förkovra sig inom sitt område om det hela betalas av ett läkemedelsföretag. Läkares vidareutbildning betalas av deras arbetsgivare för att undvika att särintressen påverkar dem i deras yrkesutövning. På precis samma sätt bör en domare få sin vidareutbildning betald av sin arbetsgivare av precis samma anledning.
Om en domare bedöms vara jävig händer då något mer än att rättegången tas om? Anledningen att jag undrar är det du skriver här ovanför om att ta ifrån honom sin domartitel. Jag vet att jag skulle ha svårare att lita på rättsväsendet om en man som denna skulle kunna bli min domare. Det allra minsta man kan begära är att han aldrig får arbeta inom detta område igen, inte enbart pga detta jäv utan också inställningen i efterspelet.
Tack för kommentaren!
Skönt med någon som är vettig och kan tillföra diskussionen någonting.
Du har helt rätt i din jämförelse mellan läkares och domares förkovran.
Jag vet inte riktigt hur det fungerar, men det verkar vara väldigt svårt att avskeda en domare.
Om det beror på viljebrist hos arbetsgivaren eller andra komplikationer vet jag inte, men jag ska ta och leta efter information i den frågan.
Jag håller också med dig om att det vore en skräckupplevelse att stå som svarande i en rättegång ledd av denne domare - oavsett vad åtalet gällde.
Jag tror att det, tyvärr, är så att den här domaren inte är ensam i sitt slag.
Domare är maktmänniskor som har stora möjligheter att förstöra andra människor liv eller kraftigt påverka deras tillvaro - givetvis ofta med all rätt. Vi vill ju inte ha mördare som skuttar runt på gatorna.
Men sådan makt brukar korrumpera innehavaren av den. Det behöver inte betyda att det handlar om mutor, mera om storhetsvansinne och en alldeles felaktigt positiv självuppfattning.
I takt med att ovanstående ökar, brukar självkritik, rättspatos etc, minska i motsvarande grad.
Denna felaktiga självuppfattning får ofta support och förstärks av generösa lobbyister och byråhoror som haft tillräckligt gott arselfläsk för att sitta sig igenom en juristutbildning.
Efter några år som verksam domare sitter man med en massa kontakter, sociala och/eller yrkesmässiga.
De kontakterna ställer krav. Kanske inte uttalat, men domaren vet vad som förväntas av honom, vet vad sanningen för dagen är i umgängeskretsen.
Han dömer utifrån det, ibland utan att ens själv veta om det.
Det kallas vänskapskorruption.
Svårt att bevisa, men något av det vidrigaste som finns i en rättsstat.
I just det här fallet tycks det handla om betydligt värre saker än vänskapskorruption.
Domaren har haft en klar uppfattning om målets lämpliga utgång, redan från början.
Därmed är han jävig så det förslår.
Att jag vill att han ska avskedas beror på att han uppvisat så dåligt omdöme i efterspelet till TPB-rättegången, att han absolut aldrig mera bör få tillstånd att, under några som helst omständigheter, döma en annan människa.
En domare som är så övertygad om sin egen förträfflighet, att han helt enkelt tar sig före att frikänna sig själv, och som kräver att den domen ska accepteras av allmänheten, är dessutom så genomdum att det föreligger enorma risker i all hans bevisvärdering i framtiden.
Nåja, det här ska inte bli ett nytt inlägg.
Men tack för kommentaren...
Skicka en kommentar