Regler är bara till för...

Läs artikel i SvD...

Läs artikel i DN...

...den rättslösa valboskapen i Sverige.

Politikerna tar själva lätt på sådana saker, troligen på grund av en inre övertygelse om att dom helt enkelt inte KAN begå några fel, eftersom dom per definition är perfekta, vet allting bäst i alla lägen och är komplett oförmögna att överhuvudtaget ens begå ett misstag.

Kritiserar man en politiker så faller kritiken automatiskt tillbaka på en själv. Man är dum i huvudet, okunnig, dåligt påläst, ful, luktar illa eller är fascist, kommunist eller rent allmänt ett dumt svin.

Hmmm... Ja ja, jag vet!

Men trots det senare börjar det stå ganska klart hur det är ställt med moralen bland knapptryckarfjantarna i riksdagen.

Vill man inte betala TV-avgiften så är det bara att låta bli, vill man delta i ett beslut som grovt kränker medborgarnas integritet, men inte ta ansvar för beslutet så låter man helt enkelt bli att ta det ansvaret.

Kan man snika åt sig en förmån så gör man det, och när förmånerna är slut så tänjer man på reglerna eller skiter helt enkelt i dom för att få meeeeeera...

Jag antar att det i riksdag och regering finns en eller annan, någorlunda oväldig ledamot, som föredrar att hålla sig på rätt sida om regelverket, och helst med lite marginal, men jag tror inte dom är många.

Gamkulturen breder ut sig i riksdag och regering, liksom föraktet för lagar och regler.

Och varför skulle det inte vara så? Dom är ju alltid oskyldiga till slut och ingen av dom straffas någonsin för överträdelserna.

Där råder samma kultur som inom polisen. Något händer. Ett övergrepp, en misshandel...

Ingen har sett nåt, ingen har hört nåt, ingen säger nåt och allt går att förklara och ingen döms eller tvingas ta några som helst konsekvenser.

I det här fallet så ska naturligtvis dom här senaste exemplen på gamkulturen inom den politiska nomenklaturan helt enkelt kastas ut ur riksdagen. Dom kallar ju till och med sig själva för förtroendevalda. Vad har dom då i riksdagen att göra, när dom har förverkat det förtroendet?

Hmmm... Ja, nu har vi nog hamnat i ett semantiskt dilemma igen...

Förtroendevalda var det ju dom var.

Jag tvivlar inte på att dom verkligen betraktar sig som förtroendevalda. Men det räcker ju med att en partiledare uttalar att han/hon känner ett fortsatt förtroende för riksdagsgamen, så är det bara att sitta kvar och gama på. Om väljarna tillkännager en motsatt uppfattning så är det bara att skita i. Dom är ju bara, per definition, imbecilla, kriminella puckon.

Att partiledare och eventuella andra kollegor som uttalar detta förtroende sitter i samma båt, är samma folkföraktande gamar, och precis lika goda kålsupare som de aktuella gamarna, i alla avseenden, är givetvis inget hinder.

"Honour amongst thieves", är vad det handlar om.

Förtroendevald betyder idag bara vald. Förtroendet kommer från de andra skurkarna.

Vad kommer att hända nu? Inte ett skvatt! Det gör det nästan aldrig.