Nej, när barn dör...

Läs artikel i SvD...

...eller blir nästan ihjälslagna så har socialtjänsten aldrig något ansvar. Barnen är förstörda för livet, men vi har gjort rätt och vet vad vi håller på med.

Inte ens om 10 000 människor larmat om missförhållandena och berättat om övergrepp, missbruk, sår, ärr och traumatiska reaktioner.

Varför? Därför att ansvar kan man bara ta om man har kompetens - och det senare är det sällsyntaste som finns i socialtjänsten.

Mitt förslag är att lägga ner alla socialhögskolorna, eller vad fan dom kallas numera.

Dom som har kommit in i dom utbildningarna har regelmässigt varit socialt dysfunktionella puckon med halvtaskiga eller urdåliga betyg, trots att dom har haft förmögna föräldrar och växt upp i tjänstemannakretsar.

Visst, det finns lysande undantag. Men många är dom inte.

Sedan ska vi starta en helt ny utbildning som inte sysslar så mycket med psykoterapi och sådant, för med de betygskrav som socialhögskolorna ställer ska man inte vänta sig för mycket av eleverna. Ja, man ska inte förvänta sig ett dugg.

Hälften (hmmm.., ja grovt uppskattat alltså!) av dom är, enligt min uppfattning som går från sjuttitalet och framåt, att betrakta som idioter, psykskadade i jakt på bot och stökskallar i behov av bokstavsdiagnoser.

Resten, ( ja ja ge nu fan i millimeterprocenten!) består av små mammakluckande gäss.

Sådana människor lyckas sällan upparbeta någon som helst kompetens på något som helst område.

Hmmm...

Utom när det gäller den universella tjänstemannakompetens som jag skulle vilja nominera som " Trakasseria Generalis".

Men den kompetensen är å andra sidan så lätt att ta till sig så att en totalförlamad dyslektisk orangutang med käkförlamning klarar tentorna utan vidare.

Sådana människor, (whops här blev det ett logiskt litet hopp), lyckas sällan upparbeta någon som helst insikt i någonting alls.

Men dom lär sig fylla i formulär. Dom lär sig att i en vårdnadstvist så har pappan alltid fel och annan sån dum skit.

Det finns exempel på hur dom framhärdar i att den ena föräldern är den lämpligaste vårdnadshavaren, även sedan vederbörande dödat barnen. Faktiskt.

Den människa som idag sätter sin lit till dom sociala myndigheterna hamnar i en hazardliknande situation vilkens utgång är fullkomligt oförutsägbar.

Problemet?

Om en enfaldig människa utan insikter, relevanta kunskaper, utan ens rudimentär självinsikt och försedd med en intelligens som i bästa fall kan betecknas som extremt inadekvat, får chansen att agera myndighet så går det per automatik åt helvete.

Det här fallet är bara ett exempel.

Det finns flera.

Och det kommer att komma flera.

Ett dumt svin är ett dumt svin, även om det skulle råka sig så att det står sjuhundra ännu dummare svin runtom.

Hmmmm...

Jo, men när det blir fel så får barnen betala. I åttio år eller så.

Ärr kallas det, när man skär nån i köttet och vederbörande blivit hopsydd och överlever. Annars kallas det för rättsmedicinska bevis.

Men vad ska vi kalla dom dumma, onda, odugliga, svin, som i kommunal regi, säljer barn rakt in i misshandel, våldtäkt och namnlös fasa?

Vad sägs om yrkesbeteckningen "lagom inkompetent socialarbetare"?

Hmmm...

Vad sägs om förslaget att sålla mycket bättre bland hum-sh-idioterna som söker till socialhögskolan än vad som sker idag?

Vad sägs om att likställa kraven för inträde, med de krav som gäller läkarutbildningen?

Det handlar ju trots allt om människors mentala hälsa, deras sociala möjligheter och deras förmåga till interaktion med andra människor.

Om något slår snett i ovanstående, så kan knappast en 23-årig, lätt underbegåvad, lätt eller svårt psykiskt störd, lätt eller svårt fobigrasserad, cementarslad charlatan göra någon skillnad.

Pratar skit?

Moi!?

Näe, jag har träffat för många av dom för att det skulle vara ett helt felaktigt omdöme.