Bergman är ju död...

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2997947.svd


http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/hollywood-ska-lockas-kopa-bergmans-hus-1.882088

...men det där med att vila i frid kan han glömma. Hmmm... Nåja.

Jag förstår inte riktigt det här enorma behovet att på alla sätt helga ett avslutat liv, även om den människa som dött var en omtalad och av många beundrad personlighet och filmmakare.

Jag menar inte att vi borde glömma Ingmar Bergman, bara lugna ner oss lite. I alla fall vissa, för det känns som om en del entusiaster nu flyttat upp Bergman på en jättehög piedestal, strax ovanför Jesus och de andra heligheterna.

Han har blivit religion. Precis som t ex Curt Cobain - en fantastisk "rocklegend" jag inte ens hade hört talas om innan han dog den klassiska rockdöden på ett hotellrum i en främmande stad. Den rockgenren intresserade mig helt enkelt inte. Det gjorde däremot en del av Ingmar Bergmans filmer, men bara en del.

Det är nu inte bara Ingmar själv som har blivit religion för fanatiska beundrare, utan de vill också att hans hem ska förvandlas till en helgedom, bland därför att

" I det här huset skapade han, skrev, reflekterade, samtalade. Det känns så tydligt när man besöker huset!"

Så säger förre statsministern Ingvar Carlsson om den saken.

Intressant påstående. Går man alltså in i dessa hus "känner" man att det var här han skrev, reflekterade, skapade och samtalade.
Ingmar Bergman, eller hans ande, sitter alltså i väggarna, i själva luften, i bohaget i dessa hus. Låter som rena spiritistiska seansen eller som standardupplägg 1A för alla skräckfilmsregissörer utan självaktning.

Det tror jag inte ett skit på. Det Ingmar Bergman gjorde, vad man än tycker om det, gjorde han inne i huvudet och det var det huvudets fysiologiska och psykiska konfiguration och utvecklingen av dessa som möjligen gjorde honom unik - inte nåt förbannat hus nånstans.

Vill man få "kontakt" med Ingmar Bergman ska man titta på filmerna, läsa det han skrivit, titta och lyssna på intervjuerna med honom och med dem som kände honom väl.

Men att gå in i någon av hans före detta bostäder och "känna" honom, hans samtal, reflektioner, skapande etc är bara hysteriskt. Man ska inte glömma att det var i dessa bostäder han också ljög, fes, rapade och skrev en massa skit som han eldade upp innan nån fick syn på det.

Men sånt "känns" visst inte "så tydligt", när man inträder i dessa hus.

Sådan selektivitet gör mig alltid misstänksam. Skapandet och dyrkandet av helgon också, liksom frenetiskt snickrande på helgedomar och altare.

Vad skulle Ingmar Bergman själv ha tyckt? Ingen aning. Jag har aldrig varit in i något av dessa hus och, i kontakt med hans ande, fått klara besked på den punkten.

Se även: http://www.dn.se/opinion/debatt/skingra-inte-arvet-efter-bergman-1.882758