Peter Flacks revy. Det mest patetiskt desperata försöket att råna tittarna hittills!

Jag har just bevittnat ett av det nya århundradets mest katastrofala revyspektakel!

Det handlar om Peter Flack och en av hans årligen återkommande revyer. I detta fall kallas den tydligen för "På kryssning med Hjalmar" och avser 2009 eller möjligen 2008 års version av den sedvanliga underprestation som denne Flack årligen åstadkommer.

Jag har sett dom alla. Jag har sett den djupt deprimerade Brasse Brännström i ett nästan gråtande tillstånd leverera plattityder och urgamla vitsstommar i ett sammanhang där han saknade understöd i varje form och i en revy som som saknade vett, insikt, självkritik och framförallt humor.

Jag trodde länge att det inte skulle kunna vara möjligt att tillverka en revy som var sämre än den! Jag minns inte vad den hette - jag tror det handlar om en rent freudiansk glömska.

Men Peter Flack har nu lyckats med att överträffa detta och sig själv. Han har (ja vad har han gjort egentligen?) skapat, regisserat och medverkat i en av de tråkigaste, mest patetiska och intelligensförolämpande produktioner jag någonsin sett!

Alla "vitsar" har stulits från Året Runts "Roliga Historier-spalt" och har en medelålder på runt 40 år.

Inlevelsen, humornivån och det konstnärliga utförandets trovärdighet ligger så långt under noll att Antarktis vinter synes vara ett varmare alternativ om man graderar skiten.

Peter Flack tycks utgå ifrån att den genomsnittliga intelligensen hos Public ServiceTV-tittarna, örebroarna och de inbussade företagskunderna ligger på en nivå som måhända under gynnsamma omständigheter skulle kunna uppmätas hos en anesticerad makak med megalomani. Möjligen har han rätt när det gäller örebroarna, men knappast när det gäller de andra.

Han har varit rolig. En eller annan gång. För länge sedan.

Nu är han lat, trött, dum, slö, letargisk och nästintill i avsaknad av varje form av känsla för humor - vare sig den är obsolet, modern eller ( i så fall begår jag självmord!) futuristisk.

Visst, det är bara att avstå från att betrakta smörjan. Men man är ju självplågare! Lite i alla fall. Man får stå ut.

Men ju mera jag såg, desto mera led jag och till slut blev det för mycket. Karln tror ju inte ens själv på vad han gör. Dramaturgi? Haha, glöm det!

Rutin. Oinspirerat bladder. Total avsaknad av originalitet. Urusla medarbetare. Urusla texter. Urusel regi. Sunkig musik. Halvtaskig dans. Total avsaknad av logik och prereleasekritik. Va, humorn? Glöm det! Nada! Niente! Nil! Zero!

Hmmm... Jag tror det kallas rån. Och sånt är ju aldrig roligt.

Hela ensemblen, synes det mig, skulle behöva massiva doser av antidepressiva preparat för att ens framstå som låtsat positiva till det sämsta manus jag någonsin sett realiseras i svensk television, åtminstone sedan Gudrun Schyman förklarade varför Feministiskt Initiativ skulle förändra världen till ett himmelrike genom att helt enkelt lösa alla världsproblemen redan samma dag, framåt kvällskvisten!

Om ni haft turen att missa denna miserabla dynga och om ni ändå får chansen att titta på eländet? Avstå!

Om Peter Flack läser detta? Avgå!

Hmmmm...

Nu, efter en sökning på neeeetet, så ser jag att denna föreställning vann "guldmasken" i fjol.

Vad "guldmasken" är vet jag inte riktigt, men jag anar att det är en privatteatrarnas möjlighet att uppmärksamma allmänheten på att en viss föreställning/uppsättniing är åtminstone acceptabel och att förläna den ett gyllene skimmer.

I det här fallet har guldmaskutdelarna gravt skämt ut sig och lika gravt skämt ut de konkurrenter som är, i runda tal 1000 gånger, bättre än den här Flackrevyn ens hade kunnat bli om den hade haft en engagerad regissör och medarbetare som brydde sig ett skit.

Så, måttligt kära guldmaskjury, ta er i häcken och dra åt skogen! Sluta ljuga och fördela gracerna så som en psykotisk åsna med blott en enda hötapp i sikte skulle göra! Ni är ju som vilka politiker som helst, och därmed har ni också ådragit er mitt djupt kända, men givetvis helt meningslösa, förakt!