Desperata? Ja, kanske!

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2904281.svd

SAP saknar ju helt en egen ideologi. Istället för att utveckla en dylik gullar man ohejdat med Miljöstollarna, men Vänsterpartiet bjuder man in med armbågen.

Det tyder på att den gamla värdegrund, som bland annat handlade om solidaritet och rättvisa, som en gång fanns i partiet nu är helt borta.

Det finns helt enkelt ingen i partiledningen som har en aning om hur man på egen hand kommer fram till en politisk åsikt, hur man motiverar den och hur man för fram den till väljarna.

Det verkar dessutom som om partiledningen helt tappat all kontakt med väljarkåren, i alla fall med dem som arbetar i låglönejobb, som är sjuka, som är luspanka, otrygga, utnyttjade och just nu livrädda när de blickar mot framtiden.

SAP hänger som en blekgrå och slak svans utan styrsel efter medtävlarna i debatt och polemik, och trots att man då och öppnar partitrutarna får man ingenting sagt, och långt mindre någonting gjort.

Desperata säger rubriken. Det tror jag inte dom har vett nog att vara, fast dom naturligtvis borde vara det.

Det man ser är en total handfallenhet, brist på insikt och en nära nog fullkomlig häpnad över att väljarsympatierna inte kommer automatiskt när Mona Sahlin visar sig i media, på gator och torg.

Jag skulle tro att den, i mina ögon, urusla regering vi har idag kommer att sitta kvar efter valet. Inte för att den är bra, utan för att det helt enkelt inte finns något alternativ.

Se även; http://www.dn.se/nyheter/politik/2.1204/mona-sahlins-nya-taktik-1.857017