http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2889005.svd
http://www.dn.se/ekonomi/lettlands-ekonomi-faller-1.863735
Jag har tillbringat en långweekend i Tallinn (6 dagar). Gamla stan var en någorlunda fin och en skapligt kamoufluerad turistfälla med dyra restauranger, rätt dålig och dyrare mat än hemma i Örebro och mer sandkalksten än en människa behöver se under en livstid. Mer var det inte.
Ja, så var det det där med shopping. Jag, och framförallt min fru, hade vissa förhoppningar. Men dom kom på skam. Så det visslade om det.
Ett par kinatillverkade skor, såna där platta små tofflor, i syntetmaterial och designade av nån som kallar sig Ms Mossa kostade 6000 kronor! Fula som satan. En dag regnade det. Det billigaste paraply vi kunde hitta kostade 190 kronor. Då hade vi letat i tre timmar. När vi äntligen köpte fanskapet slutade det att regna och sedan regnade det aldrig mera.
Ett par herrskor kostar MINST 1000 kronor – och då kan ni glömma det där med läder och så…
Estland är idag ett land där svenskbankfinansierade gangstrar håller befolkningen i ett strypgrepp. Jag var på Stockmanns, jag var på Viiru Kesku eller vad fan det hette och gick in i alla butiker jag kunde se. Jag blev alltmer fascinerad. En bikinibaddräkt gick inte att hitta för mindre än 600 kronor. En snygg kostade 8 000!
Jag tog mig till Rocca del Mare där Marks & Spencer hade öppnat en butik. Där kostade allting 1,5 gånger mera än i Sverige. Minst!
Alla butiker vi besökte var fullständigt folktomma. Men dom var väldigt exklusiva.
Till slut antastade jag en skönhet i receptionen på vårt hotell. Jag frågade följande;
Fråga: Var handlar ni? Priserna här är ju löjligt höga! Svar: Vi handlar inte!
Fråga: Vad tjänar du per månad? Svar: 5 000 kronor.
Fråga: Vad betalar du i hyra? Svar: Just nu 3 000 kronor per månad för en tvåa med kokvrå. Det var värre förr, innan finanskrisen.
Fråga: Jag har sett att ett par damskor kostar i genomsnitt 1 800 kronor. Har du råd med det? Svar: Jag har inte många skor. (Snett och uppgivet leende)
Fråga: Finns det verkligen inga prisvärda lågprisalternativ? Svar: Kanske Marks & Spencer, man jag har inte råd och tid att åka dit (Rocca Del Mare, buss 9 kronor, tid 20 minuter). Dessutom är det nästan lika dyrt där. (Jag var där, kan intyga att det är sant. Prisnivå som en boutique i Gamla Stan i Stockholm.)
Fråga: Men vad gör du och dina väninnor för att klara ut det här? Svar: Vi väntar. Alla affärsmän vill bli rika fort. När dom blir rika blir det kanske bättre.
Fråga: Men om det inte blir det då? Svar: Ja, då får vi åka till Helsingfors och handla ”discount”
Fråga: Är du ledsen, du ger ett dämpat intryck? Svar: Ja, jag känner mig värdelös. Hur jag än gör så räcker pengarna inte till.
Fråga: Jag ser många nya och dyra bilar i Tallinn. Vilka är det som kör dom? Svar: Det är dom som hade stora affärer på gång. Många är fattiga nu, men kan inte bli av med bilarna. Ingen har råd att köpa dom.
Fråga: Har ni inte känt av den ekonomiska krisen? På prisnivån verkar det som om det inte fanns någon kris alls! Svar: Ja, det har vi. Ingen har pengar. Alla kräver jättehöga priser, men ingen kan betala. Det är tomt överallt. Alla bara väntar. Vi är ledsna. I höstas var vi glada och trodde att livet skulle bli bättre.
Fråga: Jag har åkt omkring en del i Tallinn. Jag har sett en massa lyxvillor som står halvbyggda men utan aktivitet just nu. Samma sak med butiker, köpcentra och sånt. Är det totalstopp på allt nu? Svar: Ja, ingen har pengar. Bara skulder.
Fråga: Vad tror du kommer att hända nu? Svar: Nästan alla blir utan jobb. Nästan alla mister allt. Många självmord. Snart. Det har redan börjat.
Fråga: Jag har sett osannolikt många uttagsautomater tillhörande Swedbank, men också andra svenska banker. Är du kund? Svar: Ja, jag är kund hos Swedbank. Har ett VISA-kort.
Fråga: Jag har sett att Swedbanks uttagautomater är väldigt välbesökta. Svar: Ja, det är dom. Dom fungerar bra. Aldrig några problem.
Fråga: Har du lån hos Swedbank? Svar: Haha, näe inga lån, men jag är nog ensam om det.
Fråga: Känner du många som har lånat i en svensk bank? Svar: Ja, nästan alla som har köpt en lägenhet eller byggt ett hus.
Fråga: Hur ser deras situation ut just nu? Svar: Ja, jag vet inte, men det verkar som om dom har klarat det hittills. Men om någon förlorar jobbet så är det ju klippt!
Fråga: Hur är det med jobben? Finns det några? Svar: Nja, vi har klarat oss rätt bra, men nu verkar det som om allt faller samman. Det verkar som om vi ligger efter er i Norden i tid. Men det jag hör nu är ju rena katastrofen. Bara den sista veckan har fyra av mina väninnor blivit uppsagda. Ingen har pengar. Pengar finns inte.
Fråga: Nu startar ju turistsäsongen, kan inte det underlätta? Svar: Kanske lite, men vem vill hit? Det är ju dyrare här än i alla andra euroländer. Det var annat när Tallin och Estland var prisvärda. Jag fattar inte sånt där egentligen, men sen vi band fast vår estniska kroon till euron, så har det bara blivit värre – i alla fall för oss estländare. Snart går hela Estland i konkurs, det är vad jag tror.
Fråga: Men butikerna finns ju kvar? Företagen också? Svar: Ja, nu ja. Men ingen köper, ingen beställer, ingen bygger – det finns ju inga pengar! Affärerna är tomma. Affärsägarna åker ännu omkring i sina miljonbilar, dom vittjar kassorna i sina butiker men det finns nästan inget i kassorna längre.
Fråga: Tror du att den finansiella krisen börjar ebba ut? Svar: Nej, nej, nej! Den har inte ens börjat här i Tallinn. Ännu så länge klarar sig dom rika affärsmännen, men nu kan dom inte längre få några pengar från esterna och då förstår jag inte hur dom ska kunna betala sina lån.
Fråga: Lån? Svar: Ja, alla har lånat. Alla har byggt jättehus. Alla som redan har haft ett hus har lånat till bilar, skor, klänningar, swimmingpools, smycken, resor och sånt där.
Fråga: Och nu kan ingen betala? Svar: Jag vet inte, men det verkar som om dom som verkade rika har försvunnit. Jag ser dom inte längre. Men jag ser fortfarande en del av bilarna. Vi hade en Ferrari Testarossa i Tallin, fattar du vad det gjorde för vårt självförtroende? Va? Va? Nu ser man den inte längre.
Fråga: Har du något råd till dem som lånat ut pengar till den estniska expansionen? Svar: Jag kan inte sånt där, men efter vad jag ser bland mina väninnor så måste dom nog springa och gömma sig. Här finns inga pengar alls just nu.
Ja, därmed har jag förmedlat vad jag har snappat upp!
Som jag tolkar det så har någon lånat ut pengar till dessa exklusiva satsningar inom butikssfären. Det handlar inte om några små chica bodar, utan om komplex som innefattar några tiotusental kvadratmeter - per objekt.
Jag misstänker att de svenska bankerna inte ens har sett början av de kreditförluster som kommer att drabba dom.
Köp inte svenska bankaktier! Eländet har troligen inte ens börjat!
Se även; http://www.dn.se/ekonomi/rekordfall-for-estlands-ekonomi-1.864867
När tror du en politiker senast fattade vad han/hon hade fattat för beslut?
torsdag 14 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Intressant.
Ofta ger en beskrivning, berättelse direkt ur mötet, erfarenheten, mer än "bra" skriven tidningsartikel.
Att direkt förmedla, utan omskrivningar, de händelser som påverkar människors liv och deras utsatthet, att fånga, ta emot, deras berättelser, gör att det blir som en länkt till dessa människor i deras situation, öde.
Att göra det är också en konst i sig själv.
Hur många öden och berättelser finns det inte, likt den du plockade upp?
Skicka en kommentar